Icka's värld

Jag tänkte ta upp en sak här som jag har tänkt på ett tag. Jag har alltid haft komplex för min längd. Numer tycker jag inte att det är lika jobbigt att jag är kort som jag tyckte förr. Nu har jag förlikat mig med att det är så här jag ser ut och det är inget att göra åt det. Men jag har alltid fått kommentarer liknande: Va kort du är. Jo jag vet att jag är det och jag mår inte bättre av att folk på peker det jämt. Visst är det mest barn som har sagt det och dom tänker väl inte riktigt att det sårar så jag har för det mesta skakat av mig det. Det finns en historia som jag aldrig kommer glömma tror jag. Det va när jag tränade mina tjejer som då va 11-12 år och jag stod mitt bland dom och så kommer ledaren för det andra laget vi ska möta och så säger han: Ja jag ser att er ledare inte har kommit än.  Jag talade om att det va jag och då skämdes han lite så säger en tjej i laget som alltid varit längre än mig: Det är ju det jag alltid sagt, du kan spela med oss. Jag va alltså 17 när det här hände haha. För det är en av nackdelarna med att vara kort, folk tror alltid att man är yngre än vad man är. Numer när jag börjar bli äldre så ser jag det iofs som en fördel haha. Att jag har börjat tänka på det här nu har att göra med att jag vikarierar i skolor där de flesta elever är längre än vad jag är. Jag upplever det som ganska jobbigt, för det är inte så kul att säga åt nån som man är tvungen att titta upp på. Eleverna tycker iofs det är skoj att dom är längre än mig haha. Jag har funderat på om det är lättare att få respekt om man är längre? Jag tycker inte det ska ha nån betydelse, för det ska ju va personen i sig man ska ha respekt för. Men tyvärr tror jag att det har med det att göra, men att man är kort kan man ju inte rå för. Det är ju genetiskt, jag är faktiskt inte kortast i min familj. Mamma är 1 cm kortare haha. Jag önskade alltid när jag va yngre att jag skulle bli i alla fall 1.60, den önskan uppfylldes aldrig.